Att vara på landet
Vi åkte ut till landet i fredags efter jobbet. Alltså, åh vad jag älskar att få egentid på landet och man kan göra vad som faller en in. Jess har varit på landet med mina föräldrar hela veckan eftersom vi jobbat båda två. Hon blev överlycklig när vi dök upp och ville inte släppa oss ur siktet.
Igår var vi ute i skog och mark i säkert 3 timmar. Det blev en hel del träning på promenaderna. Hon är så himla duktig. Men man märker att hon börjar bli stor. Det är verkligen en märkbar skillnad med hur mycket stimulans hon behöver. Hon är inte alls nöjd och lugn om man inte tränar henne tillräckligt mycket. Finns verkligen ingen nöjdare än Lill Jess när hon är riktigt genomtränad och trött.
Vi går en slinga som man kör med häst här ute på landet. Den är ungefär sex kilometer lång. Jag kan lova att det är bra träning för lilltjejen. Just för tillfället luktar det fantastiskt i skogen. Tur att C är med ute och jagar i dessa skogar så man vet vart de är. Men under denna promenad blir det massa bra träning.
Försöker få till det där med att fota. Jess är en modell som kommer få ställa upp gång på gång. Hon är tacksam, hon säger ju inte nej.
Vi är inte själva i skogen. Förra helgen som vi var på landet var jag ute och sprang efter att det hade blivit mörkt. Jag har i och försig aldrig sprungit så fort som jag gjorde då. Men det berodde på att jag var något rädd för att det skulle springa upp vildsvin upp på slingan. Så här ser det ut efter att de varit och bökat upp jorden efter rötter och annat gott.
Det är ju inte det roligaste vädret nu när man är på landet. November har varit en riktigt grå månad tycker i allafall jag. Men, man ska väl inte gnälla med tanke på vilken underbar och lång sommar vi haft.
Idag var vi ute och tränade längs slingan igen. Jag har lärt mig lekar där man byter leksak med hunden och ska få henne att springa efter en boll som man kastar iväg. När hon greppar bollen i munnen ska ger jag henne ett ljud som betyder att hon så snabbt som möjligt kommer tiillbaka med bollen och byter. Hon älskar den leken. Hon kan springa hur många gånger som helst och så fort jag tar fram den så blir börjar ögonen glimma av lycka.
Jag har två likadana bollar för att hon inte ska få en favorit. Båda ser exakt likadana ut. Idag var jag lite väl stark i armen när jag kastade iväg den ena bollen, och det råkade av en händelse såklart stå en gran i vägen för mitt fina kast. Gissa om Jess blev fundersam när bollen aldrig kom ner från granen. Några timmar senare, efter att ha blivit hånad av C för att jag kastar som en kratta åkte vi i skymmningen ut med en tre meter lång regel i bilen. C fick hjälpa till att kasta regeln upp i granen och några kast senare kom den älskade bollen nerfarandes på marken.
Lycka för Jess imorgon som har två bollar igen.
Nu vankas det fiskgryta, ska bli så himla gott. Igår åt vi benfri kotlettrad som vi tillagade i lergryta. Det var en del av vildsvinet som C har skjutit. Han var så snäll att han lämnade lite kött av grisen här på landet till mina föräldrar. Tur det nu när vi är här ute och njuter av mat och natur.
Nu ska hungriga magar mättas.
Tudels!
